Helg i Kopparberg
Min gamla lya
Vrålplugga
När jag inte har pluggat så har jag agerat sjuksyster åt min nyopererade man. Det har vart fint att ha Frode hemma, även om omständigheterna inte har varit så roliga. Vi har haft väldigt mysigt, spelat kort och skrattat så vi gråtit, samtalat och bara varit nära.. växt ännu närmre varandra. Love love!
Imorgon styr vi kosan uppåt i landet. Närmare bestämt till Gillers klack där vi hyrt stuga. Vi ska spendera helgen på Kopparbergs marknad.. jag, Frode, Zebbe och Joakim. Skall bli mycket trevligt!
Innan avfärd är dejt inbokad med mli, kommer förmodligen innefatta latte eller capuccino och eventuellt en bakelse. Jag skall även införskaffa mig en kylväska på Clas Ohlsson. Det ni!
Det personliga helvetet
Min käre man (okej, vi är inte gifta men det har aldrig känts rätt att kalla honom pojkvän) har genomgått en hel del prövningar på sistone och tagit illa åt sig av vänners (?) nonchalans. Vissa av de han kallar sina bästa vänner har inte ens hört av sigoch maler bara på om sina till synes triviala problem: tristess i vardagen, sorg över ett två veckor långt "förhållande" som tog slut och dylikt. Jag förstår känslan i att känna sig sviken då man inte får sina vänners stöd när man behöver det som mest. Men så tänkte jag så här: är det inte så att det egna privata helvetet alltid är värst?
Det finns kvinnor vars män har kastat syra på dem, dessa kvinnor saknar ansikte och går ej att känna igen. Vetskapen om detta gör inte att 15-åringen tycker det är ett dugg roligare att ha acne.
Att barn svälter i världen gör inte att den anorektiske vill äta pannkakorna hennes mamma lagat i timmar.
Att det finns människor som saknar arbete och hem och tvingas bo på en parkbänk gör inte den duktige kirurgen Achmed ett dugg mer tacksam för sin slitna lägenhet i förorten och sitt arbete som städare.
Att Kinas flickor överges och tvingas bo på barnhem under förfärliga förhållanden gör det inte lättare för nioåringen att acceptera mammas och pappas skilsmässa.
Att mängder av barn runtom i världen misshandlas och utnyttjas av sina föräldrar, gör inte att tioåringen är ett dugg mindre arg på sin mamma då hon får husarrest för att hon gått och badat själv trots att hon inte fick.
Att barn mobbas gör inte åttaåringen mindre ledsen då bästisen valde att leka med någon annan.
Eller?
Hamstring
Jag är en nostalgisk person, det kan alla som känner mig intyga. När jag går över Skogsängsskolans skolgård får jag ont i magen, när jag befinner mig i området minns jag alla genvägar, alla småstigar och kan sakna den ljuva barndomen. I dagens samhälle tycks det vara ovanligt att man haft en glad och trygg barndom som man kan se tillbaka på med gläjde, jag är tacksam för min. Dock började jag efter gårdagens inlägg reflektera en smula, vart tog gnuggisarna vägen? Och bokmärkena? Och dinosaurierna? Modelleran är ju en färskvara så det är inte så mycket att fundera över, men däremot den där playdoh-grejen, tjejen som man kunde klämma ut deg ur huvudet på? Var tog hon vägen? Något säger mig att om jag börjar leta så går det mesta att finna på pappas vind, någonstans mellan säckar med gosedjur och pumps fårn 80-talet. =) Min pappa är en hamster, han hamstrar det mesta. Här om sistens så visade han mig prov från småskolan och fotbollskort sparade från 50-talet. Det kan bli värt pengar tydligen. Man kanske skulle leta fram de gamla gnuggisarna, suddgummina, brevpapperna, bamse-tidningarna och försöka se om de har något värde, oavsett så har grejerna i alla fall affektionsvärde och det är ju det som räknas (?)
Pappa?
Glädjen av gnuggisar
Ibland händer det att jag kommer till en plats där det luktar gnuggisar. Jag vet inte om det är så många (utöver mig och Sussie) som känner till fenomenet gnuggisar men ni som upplevt glädjen av sådana kan förstå min enorma nostalgi när doften plötsligt dyker upp.
När jag var barn åkte jag och min familj till hemglass (ja, därifrån glassbilen kommer) och köpte våra glassbåtar, sandwitchar och sugoläsk men det fantastiska med denna resa var inte den glass som kom hem med oss. Nejdå, alldeles gratis för barn fanns gnuggisar med my little pony, bakgrunden var ett motiv av ponnysarnas (ok, det var ett grammatiskt inkorrekt ord) slott och massa grönska och sen fanns en hel drös ponnyhästar att gnugga på och den lilla rosa draken förstås. Vi (min familj och jag) snodde alltid med oss en hel drös vilket ledde till att jag och bästa sommarvännen Susanne var sysselsatta i timmar.. good times.. doften, kreativiteten.
I förhållande till dagens barn var vi kreativa även utöver gnuggandet.. modellera avlöstes av luslisteskrivning som avlöstes av vetesmulning som avlöstes av stora världar som byggdes upp av plastdinosaurier. Good times!
The power of a powenap
Denna dag har inte liknat någon annan dag. CSN-besök, försäkringskassan, byggnadsfacket, urologen, Willy´s.. faktum är att vi varit så effektiva att det är löjligt. Väl hemma var jag den slagna hjälten personifierad och med en timma kvar tills jag skulle börja jobba lade jag mig på soffan för att sova, bara en liten liten stund. Jag låg där i ett halvvaket tillstånd och lyssnade till Frode och Zebbe som spelade kort i köket, det dova ljudet av Roxette på köksradion, Melvins tassar mot parkettgolvet och jag fann ett sånt lugn. Jag sov aldrig (tror jag inte) men jag bara njöt av allt jag har inom de väggar som utgör mitt hem... Lycka.
Tröttmössa
Jag har ju varit själv i helgen och har passat på att pyssla om mig själv. Ätit gott, slappat, badat bubbelbad och tittat på tjejfilm. Ganska skönt ändå. Fast det är skönt att söt kommer hem idag.
Morgondagen ska ägnas åt att följa med söt till radiologen, besöka CSN, veckohandla mat... och helst städa om orken infinner sig. Tanken är att jag ska träna med mli på kvällen men vi får se hur förkylningen mår.
Update
Är förkyld vilket är mindre trevligt, men det gör mig knappast unik. Alla är förkylda just nu.
Är gräsänka denna helg, Frode har begett sig till Gotland. Ikväll ska jag till papputen, bror hämtar mig om ett par timmar. Blir fint att ta långpromenaden med bror och hundarna idag, vädra kring högskolestudierna då han vet precis hur det är. Dock gick han aldrig färdigt, det planerar jag att göra.
Jobb lördag och söndag så jag tror helgen försvinner ganska fort. Vi får se om jag kan sova utan älskling, om Melvin vaktar hela nätterna eller hur det blir.
Höstfest
