annikamolander

Man kan anse att det finns viktigare saker att skriva om, det gör det garanterat också men jag får mina infall och detta kändes som dagens ämne.

Jag tillhör den stora skalan som roade mig på Lunarstorm "lunar" under mina tonår. För den som inte vet är Lunarstorm en communiy (på många sätt lik facebook)... vi hade "på min tid" färgglada egendesignade presentationer (krypin) där vi rabblade upp våra vänner, hur fantastiska de var, standard var också att be om ursäkt om man utelämnat någon i sin presentation. Man lade upp en presentationsbild (om man ägde en scanner) och hoppades att någon annan medlem skulle påpeka att man var söt, då växte självförtroendet flera meter. Man skrev dagbok som man uppdaterade flera gånger per dag i hopp om att man skulle få många läsare. Man hyllade sina älskade i deras gästböcker. Man sparade alla gästboksinlägg, som minne.<--- DÅ

NU ---> Man har försökt göra sidan mer hipp, färdigdesignade presentationsmallar finns att ladda hem. För en tid sedan blev jag medlem igen, mest för att fördriva min tid under de ack så långtråkiga passen i butiken. Mina vänner, det är inte detsamma! Till att börja med står det i "allas" gästböcker (skrivet av innehavaren av kontot) att: Läser, svarar om jag tycker att du är värd det. Raderar. Jaha.... ett: vem vill skriva till folk med en sån ytterst tråkig attityd? Två: vem fan är intresserad av huruvida man sparar eller raderar inläggen? Tre: Say what??
    Det är också en plats där man på ett ytterst moget sätt kan mobba andra människor.. det verkar vara poppis att starta upp ett konto, ordbajsa i folks gästböcker (vilket kanske kvittar då inläggen raderas, se ovan) för att sedan utan spår avsluta sitt konto.
   Något annat som roar mig är de diskusar (diskussionsforum) man kan kasta sig in i. Roligast är dskusen om hunduppfostran där ett par (i 20-årsåldern) har utnämnt sig själva till hundexperter... de tycks veta ytterst mycket om att dominera sin hund,om att vara en ledare, om hur man får ordning på agressiva hundar (själva har dom en collie, vi vet ju alla hur agressiv Lassie är) och det hela är ganska... intressant.. till man inser att allt är taget fårn allas vår vän Ceasar Milan (dogwhisperer)... om man vid något tillfälle yttrar sig negativt om Ceasar (även om jag gillar honom skarpt så använder han vissa tveksamma metoder) så blir man antingen utskälld eller dissad. Jag ifrågasätter då hur intressant en diskussion är om man inte tillåts vara av en annan åsikt?

Nu undrar ni varför jag trots allt har ett konto på denna sida. Jag kan berätta att det beror på att jag är oerhört lättroad. Jag läser folks mer eller mindre dumma dagböcker och inlägg... framförallt följer jag en man (ja det går inte en dag utan att jag läser hans dagbok) som är si så där 35 år gammal och resonerar som ett barn. Han har olika föremål för sin kärlek varannan vecka, dunderkär ena veckan, hjärtekrossad veckan därpå.. och varje gång han fått hjärtat krossat av "sin stora kärlek" så ska han flytta från stan.. det ska inte gå att nå honom, och det är ingen som bryr sig ändå... varför roas jag? Jo, för jag tycker det är vansinnigt underhållande med människor som självömkar så till den milda grad att de inte är kapabla till att ha ett fungerande liv. Och faktum är att det är bagateller de hakar upp sig på! Det är så tragiskt men jag kan inte göra annat än skratta. Gå in på bloggen nedan och se om du sedan vill gnälla för att tjejen du känt i en vecka inte vill gifta sig med dig.

www.singelpappa.blogg.se

Jag är fullt medveten om att det är fult att svära, och jag som är lite av en språkpolis borde verkligen veta bättre och använda ett vårdat språk men... jag klarade den alldeles hopplösa helvetes jävla kemitentan!!!

   Skoltröttheten hängde som ett svart mål övermitt huvud när jag traskade in på mdh, strax innan jag skulle gå in i sal C107 för att ta mig an pedagogisk kommunikation i teori och praktik så beslutade jag mig för att ringa Lars (kemiläraren) för att höra hur det gick med rättningen.. käre Lars mindes mig från den butik jag jobbat i och kunde meddela att "det är grönt". Jag bokstavligen skuttade i korridoren och var nära på att säga till Lars att jag älskar honom.. lyckades dok hejdamig själv och inse att det kanske verkar lite opassande. Med andra ord mina vänner, är nu kurs GLK 102 helt avslutad för min del! Tack och lov, kors i taket! Skoltrötthetens svarta moln förvandlades till klarblå himmel (nåja, några små regnml finns allt kvar) och det faktum att jag hamnade i en basgrupp med tjejer som verkar fenomenala gör bara det hela ännu bättre. Bara ett år till Annika, härda ut ett år till....