annikamolander

Ibland händer det att jag kommer till en plats där det luktar gnuggisar. Jag vet inte om det är så många (utöver mig och Sussie) som känner till fenomenet gnuggisar men ni som upplevt glädjen av sådana kan förstå min enorma nostalgi när doften plötsligt dyker upp.
   När jag var barn åkte jag och min familj till hemglass (ja, därifrån glassbilen kommer) och köpte våra glassbåtar, sandwitchar och sugoläsk men det fantastiska med denna resa var inte den glass som kom hem med oss. Nejdå, alldeles gratis för barn fanns gnuggisar med my little pony, bakgrunden var ett motiv av ponnysarnas (ok, det var ett grammatiskt inkorrekt ord) slott och massa grönska och sen fanns en hel drös ponnyhästar att gnugga på och den lilla rosa draken förstås. Vi (min familj och jag) snodde alltid med oss en hel drös vilket ledde till att jag och bästa sommarvännen Susanne var sysselsatta i timmar.. good times.. doften, kreativiteten.

   I förhållande till dagens barn var vi kreativa även utöver gnuggandet.. modellera avlöstes av luslisteskrivning som avlöstes av vetesmulning som avlöstes av stora världar som byggdes upp av plastdinosaurier. Good times!