Den förlorade sidensvansen
Igår hände följande:
Frode skulle på kvällskvisten öppna balkongdörren för att vädra vardagsrummet, då han hörde ett flax och ett duns. Då han funderade äver vad ljudet kunde komma ifrån fick han se en fågelbajs och ett gäng rönnbär på vårt balkongbord och när han hukade sig ner fick han se en fågel (som jag ganska fort konstaterade var en sidensvans) ligga på golvet i ena hörnet. Frode tog upp den lille stackaren som pep till i sin förskräckelse, han gick ut med den i köket och sen.. dog den. Pippin hade ätit sig full på rönnbär, dom gör ju så och sen hade den väl kraschat in på vår balkong, han var utom räddning. Minnen från barndomen pockade på.. jag minns hur vi skogsängsungar försökte rädda ett par fulla sidensvansar som flugit in i vår fönsterruta på skolan. Ansvaret föll på mig att ta hem dem och vårda dem, men även dessa fåglar dog ganska omgående, till en tolvårings stora sorg.
Vad lär vi oss av detta? Att fåglar har så små hjärnor att dom inte lär sig av sina misstag OCH att fåglar dör under människors vård så det är inte lönt att försöka.
Gud vad hemskt!! Fyllefåglar :S.. Vi människor bör inte köra bil när vi är påverkade, tänk då hur det är att flyga. Jisses. Hoppas att allt är bra din lilla fjärt :D.. Vi får komma på vad vi ska skriva om på c-uppsatsen snart! puss
