annikamolander

Igår besökte vi Uppsala för att stoppa undan lite spermier, som en försäkring efter behandling (ja, i torsdags också men det var gårdagen som var märkvärdig). Det faktum att det var väldans många och väldans pigga spermier var fantastiskt i sig, men hur många kan komma och säga att dom sett spermier i "närbild" i mikroskop? Det fick vi göra igår! Och vilka söta ena, en galning försökte befrukta en vit blodkropp.. jag tror det gick si så där, men han var enveten, det skall jag ge honom! Nu ligger det i alla fall ca. 25 miljoner Frode-spermier i en frys i Uppsala och även om vi hoppas att dom aldrig kommer behöva användas så känns det skönt att dom finns där. Nästa vecka blir det behandling för mannen, i detta nu är han hos Madde och rakar av sig håret.. det blir bra, det värtsa är över.. läget känns stabilt.

Efter besökt i Uppsala släppte Frode av mig i Örsta, jag skulle rida Vilma då jag inte hunnit (eller orkat) tidigare i veckan. Inte nog med att hästskrället var tjurig och trotsig, det blåste isbjörnar.. jag såg inte vägen framför mig för att snön piskade så hårt i ansiktet.. efter 40 minuters ridning begav vi oss tillbaka igen, både jag och Vilma var ganska nöjda med att komma till stallet. Kära papputen fick skjutsa hem mig efteråt, det är fint med en god far! =)

Idag har vi varit ute i Mora och firat farfar varefter vi åkte till kyrkogården, vilket inte blir mindre vackert för varje gång... det ser ut som en stjärnhimmel, ett helt landskap.. mycket vackert. Jag tycker mycket om att åka till kyrkogården vid den här tiden men är inte där särskilt ofta annars. Jag känner inte att det är den plats som bäst får mig att minnas varken mamma eller farmor.. det finns så mycket annat.
Fenjaltvål, mysiga skära morgonrockar och doften av äppelgröt får mig att minnas mamma.
Vackra trädgårdar, kortspel och tanter med vita, lockiga frisyrer får mig att tänka på farmor.
Kyrkogård eller inte.. dom finns med, alltid.