2008-06-27
Igår när jag var på väg ner till stan så träffade jag en måsunge. Han kom gåendes längs Drottninggatan där han gick och skrek, förmodligen ropade han på sin mamma. Först tyckte jag oerhört synd om honom men sen slog det mig.. han hade gått hela vägen från vattnet alldeles själv, hade han bett sin mamma om lov? Antagligen inte. Hursomhelst, vi minns alla vilken skräckupplevelse det var när man som liten tappade bort mamma i mataffären.. man trodde aldrig att man skulle återse henne. Min förhoppning gällande denna unga mås är att en snäll kråka eller kanske en skata efter mitt möte med honom, tog honom under sina vingar (bildligt och bokstavligt talat) antingen för att föra honom tillbaka till sin mamma eller för en eventuell adoption. Min stora rädsla är att en duva hittade honom först, då kan det aldrig gå väl..
Efter min stund med fågeln var jag på dejt med Emelie, vi intog en lunch (inte av bästa standard, vi funderar på om ett ägarbyte ägt rum), därefter besökte vi i stort sett samtliga affärer i denna stad. Dejten avslutades med en fika på Café rutan och om detta vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Den unge mannen som arbetade inledde det hela med att ta 25 kr. betalt för en burkcola (!) varpå han kallade mig störd när jag inte ville ha is till... senare under samtalet kallade han mig och Emelie för problembarn... ja han sa så! Visst, jag har nått en ålder över tolv vilket innebär att jag har humor, förstår sarkasm och ironi och jag inser ju att han tyckte att han var ganska rolig.. men jag har ändå en stilla undran, kan man verkligen säga så till sina kunder?
Gårdagen avslutades med storhandling på Willy´s och en tvättid som sträckte sig från 19-22. Folk i denna trappuppgång har lite svårt för det här med tvättider och tycker (uppenbarligen) att det är okej att efter sin egen tvättid fortsätta tvätta när nästes tid har börjat.. jag jublar inte av glädje när jag kommer ner klockan 19 och det är fullt med tvätt kvar i den ena maskinen och det är 20 minuter kvar på programmet. Kanske skulle jag göra som de arga tanterna i huset och sätta upp lappar? Fast det är nog inte min grej trots allt. Jag ler snällt, behåller tålamodet.
Idag tog jag sovmorgon, besökte banken för att sätta in pengar, insättningsautomaten var trasig, 40 nummer före i bankkön och Mel väntade utanför.. det var bara att gå hem igen. På vägen lyckades jag doxk (naturligtvis) träffa en försäljare (av el) och talade om för honom att det irriterar mig att det är så mycket försäljare överallt... han babblade om att vi lever i ett konkurenssamhälle, jag ville inte lyssna, försäljare ärlägre stående varelser.. en slags kreatur som jag inte vill beblanda mig med.
Snart ska jag äta grillat, det blir ett fint avslut på dagen det!
