annikamolander

Jaha då sitter man här, för en gångs skull en ledig kväll och ändå tycks det mig nästintill omöjligt att varva ner..

Ja det är ju det här med att vara vuxen, det är inte så himla glamouröst.. ja det är inte det att jag kan peka ut något jag är direkt missnöjd med men det är ju den här eviga stressen och pressen, att man ständigt ska prestera, ständigt sträva efter att vara lite bättre, hinna med lite mer, vara lite mer hälsosam.. vara mer "vuxen". Tänk om man som barn insett vilken gåva barndomen är.. det kravlösa i att vara barn, att bara finnas, att vara en glädjekälla för människor bara genom att finnas till, utan att prestera. En tid som aldrig mer kommer igen... ush vad tragisk jag låter, men jag kan trots allt sakna det... när våren och sommaren kom och man lekte tills det var mörkt ute, hur man sedan blev ombäddad i sin säng och somnade tryggt..och vaknade på morgonen och blev serverad mammas varma choklad... those were the days!

Men imorrn ska jag till praktiken..och det är ju också kul...(?)