annikamolander

OLIKA PUSSAR











Vaddå sa du? Att vi är störda? Tack, det vet vi redan. =)

Den som inte förstår vikten av att kunna leka i vuxen ålder kan heller inte förstå dessa foton och humorn.

Vi gillar´t!

Sov på tok för länge idag, när jag vaknade var klockan nästan elva.. och jag gillar ju inte alls det där med att sova länge, det sabbar min dygnsrytm.
 
Frode är iväg men borde snart vara hemma..l vi ska åka iväg och storhandla på Willy´s idag och antagligen tänker jag tvinga in Frode i lite andra affärer också.

Gårdagen var trevlig och istället för att gå vår vanliga runda i skogen så gick vi till Ostrabadet. Melvin simmade för första gången... han har badat förr men aldrig simmat, så duktig kille! =) Doglas badade bara tassarna, har ni nånsin förr hört talat om en golden som ärrädd för vatten??

Denna bok läser jag just nu. Jag beslutade mig för att köpa lite sommarläsning (ta 4, betala för 3 på akademibokhandeln) och köpte bland annat Julie Gregorys bok Mamma sa att jag var sjuk, jag älskar nämligen självbiografier, faktum är att alla fyra böckerna jag köpte är självbiografier.. människors livsöden fascinerar mig. Den här boken handlar om Julie vars mamma led av sjukdomen Munchenhausen by proxy, en psykisk sjukdom som gör att man hittar på eller framkallar sjukdomssymptom hos vårdnadstagare (offret är oftast det egna barnet). Det är en intressant historia, och faktiskt inte så tragisk som man kan tro (eller självklart är historien oerhört tragisk, men boken är charmigt skriven, stundtals komisk). Då vet ni det! Det är mitt sommarnöje de få lediga stunder jag har...

Igår när jag jobbade på videobutiken (ja, det gör jag ju nu med iofs) så pajade datorn.. jag var ute på nätet (det enda nöje man har här) och så stod det "sidan kommer stängas" och sen kom det upp en massa antivirusprogram som inte gick att klicka bort, och datorn var tydligen attackerad av en massa konstigheter.. jag fick sköta all uthyrning med hjälp av papper och penna som på urtiden, men vid halv tio kom data-daniel och räddade datorn.. tack och lov för det. När det bara jobbar tjejer på ett sånt hät ställe är det dömt att misslyckas.. haha!

EN KVÄLL I OSTRA

Likt varje fredag var vi igår hos min älskade papput och åt mat...



kotletter och pommes stod på menyn


en kryddad snaps och en öl till maten ger guldkant


älskling


Melvin på sin vanliga plats

Lilla Fritz

När vi hade ätit färdigt gick jag upp till Ia för att träffa Elvis, han fick komma hem en dag tidigare än planerat. Allt har gått jättebra för honom, han har uppfört sig fint och när veterinären skulle lyssna på hans hjärta så spann han så högt att hon inte kunde höra hjärtljuden! =)

Finaste killen

Dom har gjort ett sånt fint jobb, han ser ut som han sover...

Elvis och "mamma Ia"

Igår när jag var på väg ner till stan så träffade jag en måsunge. Han kom gåendes längs Drottninggatan där han gick och skrek, förmodligen ropade han på sin mamma. Först tyckte jag oerhört synd om honom men sen slog det mig.. han hade gått hela vägen från vattnet alldeles själv, hade han bett sin mamma om lov? Antagligen inte. Hursomhelst, vi minns alla vilken skräckupplevelse det var när man som liten tappade bort mamma i mataffären.. man trodde aldrig att man skulle återse henne. Min förhoppning gällande denna unga mås är att en snäll kråka eller kanske en skata efter mitt möte med honom, tog honom under sina vingar (bildligt och bokstavligt talat) antingen för att föra honom tillbaka till sin mamma eller för  en eventuell adoption. Min stora rädsla är att en duva hittade honom först, då kan det aldrig gå väl..

Efter min stund med fågeln var jag på dejt med Emelie, vi intog en lunch (inte av bästa standard, vi funderar på om ett ägarbyte ägt rum), därefter besökte vi i stort sett samtliga affärer i denna stad. Dejten avslutades med en fika på Café rutan och om detta vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Den unge mannen som arbetade inledde det hela med att ta 25 kr. betalt för en burkcola (!) varpå han kallade mig störd när jag inte ville ha is till... senare under samtalet kallade han mig och Emelie för problembarn... ja han sa så! Visst, jag har nått en ålder över tolv vilket innebär att jag har humor, förstår sarkasm och ironi och jag inser ju att han tyckte att han var ganska rolig.. men jag har ändå en stilla undran, kan man verkligen säga så till sina kunder?

Gårdagen avslutades med storhandling på Willy´s och en tvättid som sträckte sig från 19-22. Folk i denna trappuppgång har lite svårt för det här med tvättider och tycker (uppenbarligen) att det är okej att efter sin egen tvättid fortsätta tvätta när nästes tid har börjat.. jag jublar inte av glädje när jag kommer ner klockan 19 och det är fullt med tvätt kvar i den ena maskinen och det är 20 minuter kvar på programmet. Kanske skulle jag göra som de arga tanterna i huset och sätta upp lappar? Fast det är nog inte min grej trots allt. Jag ler snällt, behåller tålamodet.

Idag tog jag sovmorgon, besökte banken för att sätta in pengar, insättningsautomaten var trasig, 40 nummer före i bankkön och Mel väntade utanför.. det var bara att gå hem igen. På vägen lyckades jag doxk (naturligtvis) träffa en försäljare (av el) och talade om för honom att det irriterar mig att det är så mycket försäljare överallt... han babblade om att vi lever i ett konkurenssamhälle, jag ville inte lyssna, försäljare ärlägre stående varelser.. en slags kreatur som jag inte vill beblanda mig med.

Snart ska jag äta grillat, det blir ett fint avslut på dagen det!

HISTORIEN OM EN ÄLSKAD BONDKATT:

I maj för 13 år sedan föddes två kattungar i Mora hos farmor och farfar, dessa adopterades omedelbart av mig och min äldre bror. Den större av dem, Elvis, tillhörde mig... han är i princip uppvuxen i min famn och har alltid varit en enmanskatt. Medan jag kunnat hålla på med honom som jag ville, så fick ingen annan röra honom. Katterna (Elvis och hans syster Kajsa) har förökat sig och i dagsläget har pappa 7 katter hemma hos sig.

För några år sen upptäckt vi att Elvis började få en gråaktig hinna på ögonen och misstänkte starr, vi har dock inte uppsökt veterinär för katten är oförsäkrad och har inte lidit... han har varit blind i ungefär 3 år nu. För ett par år sedan fick min pappa nya grannar.. Ia och hennes man Uffe, Elvis som tycker om att ha det lugnt och skönt började så smått dra sig upp mot Ia och utsåg henne till "sin".. jag tror att hon fick ersätta mig. Sedan dess har Elvis varit stans mest bortskämda katt och Ias allt. När hon och hennes man för ett par månader sedan sa upp sin lägenhet i stan och ebstämde sig för att flytta ut till stugan året runt frågade hon pappa om hon inte kunde få ha Elvis till sin och ja,så har det ju blivit.. Elvis hälsar på hos pappa ibland men Ia är hans "mamma" och hennes hus är hans hem.

För ett par veckor sedan började Elvis ena öga rinna, en förmodad infektion... igår ringde Ia till veterinären och dom hänvisade till Strömsholm och menade att ögonen med största sannolikhet måste opereras bort. Ia var alldeles förstörd stackarn, rädd att han inte skulle klara sig och att han skulle få en chock av att vara inlagd på djursjukhus då han inte kan se och för att han inte kan höra några röster han känner igen. Idag var hon på Strömsholmoch det var som man trodde; förmodligen har han ont av infektionen och enda lösningen är att ta bort ögonen, ett ingrepp som kostar 10.000 kr.

.... det var inte ens något att fundera på, pappa och Ia kom överens om att de betalar hälften var och på torsdag läggs Elvis in och så får han komma hem på lördag... har jag sagt att han är en bondkatt?? En älskad bondkatt! =)



Katten på bilden är inte Elvis, utan hans systerdotter Tootsie.