annikamolander

VILMA

Gårdagen var lång, men på många sätt trevlig. Jag hade satt larmet på 05:00 (beakta att jag tycker det är trist att gå upp före nio och rentav omänskligt att gå upp före sju) för att hinna med 06:15 bussen från bussterminalen ut till Örsta. Som lovat såg jag till att alla hästar fick sitt hö och sen begav vi oss av ut på landsvägarna, Vilma och jag. Hur ovillig jag än var till att gå upp vid fem så var det klart värt det, från hästryggen såg jag solen gå upp bakom frusna trädtoppar och ett rådjur stod på pkern och bara tittade på oss i morgonsolen.. sjukt vackert. Dessvärre kommer jag inte kunna rida Vilma nu på ett tag då hennes gamla skada i benet gör sig alltmer påmind.. stackarn snubblar stup i ett och går nästan ner sig alldeles emellanåt,så kiropraktorn måste komma och försöka få ordning på henne igen. Om än tråkigt så är min rumpa ändå oerhört tacksam. =)

Efter turen med Vilma åkte jag hem, tog ett bad och sen begav vi oss till onkologen, jag och älskling. Cytostatika stod på menyn och även om älskling mådde bra under behandlingen mådde han desto sämre framåt kvällen och under natten, en hel del illamående och frossa. Idag har han knappt kunnat äta.

Vid halv fyra sprang jag nästan från onkolgen till jobbet (gruppboendet) och befann mig där till kvart över nio på kvällen. Tog med pizza hem och somnade som ett barn efter matintaget.

Idag väcktes jag kvart över åtta av att telefonen ringer, det är lagom populärt när man beslutat sig för att ha sovmorgon. Valde i alla fall att stanna uppe då och har fått en hel del avklarat idag, storhandling på Willy´s till exempel. Vi följde även traditionen och åkte hem till papputen.

Nu ska jag snart i säng. Morgondagen bär med sig jobb i butiken och perukparty på kvällen.. det blir fint det!